...
jag hatar att de går så jävla mycke snack, jag hatar att folk håller på å dömmer mig och äcklar sig,
jag hatar folk för att dom inte accetperar mig för den jag är, och jag hatar att ingen tror mig, jag hatar att ingen förstår mig, jag hatar folk som inte ser mig, jag hatar folk som inte bryr sig,
de finns inte en enda kategori jag tycker om just nu ...
jag VET att de är lätt att tro på vad folk säger, och att man oftast litar på den man snackar med, och sedan får man många konstiga blickar över något som egentligen inte ens stämmer,
de är mycke jag vet, och de är mycke jag lärt mig under alla dess fyra jävla år då jag mått som sämst,
de finns en så underbar människa här i livet, å de är min mamma, hon backar upp mig när de gäller precis allt, samtidigt som hon är rättvis, hon hjälper mig, hon försöker förstå mig, hon respekterar mig, hon ställer upp för mig, hon gör helt allt för mig helt enkelt,
å de är så jävla tragiskt att de inte finns fler folk som henne, så jävla sorgligt.
på senare tid har en konstig känsla flygit genom min kropp och huvud, jag är inte dum och jag förstår hintar mycke väl.
de är något som inte stämmer, OCH när de inte stämmer, så går inget rätt, " de är jag som är problemet och jag gör allt fel " vilket bara är fucking bullshit.
OM ni ba visste va jag visste.
allt jag någonsin behövt och vad jag krävt av dom jag pratar med / träffar.
de är att vara framåt, posetiv och glad, för de skulle hjälpa mig så fruktansvärt mycke,
om någon bara förstår hur mycke ett leende på läpparna betyder för mig, och de behöver inte vara någon jag känner, de kan va precis vem som helst.
att se bakåt i tiden, vad man gjort och vad man ångrar, de finns ingen energi till de, och de är ingen ide, därför de är så jävla onödigt, som om de har kommit någon jävla formel " åka tillbaka i tiden " ? nej de har de faktist inte gjort, och just därför...
att vara negativ tar så fruktansvärt mycke på krafterna så de är sjukt. och man kommer inte alls långt med de,
att vara glad skadar ingen som helst. men oftast när man är "o-glad" så skadar de så fruktansvärt många. och DU speciellt MIG, de forsar och allt går ut över mig känns de som, jag är verkligen ingen slagsäck, och jag orkar inte ta mer än vad jag redan har med mig själv och göra med.
just nu är jag fruktansvärt deprimerad, de har nog fanimig knappast varit såhär förut,
jag tar åt mig av ganska så mycke,
jag vänder de mesta till negativt, ser ingen posetiv utväg, och blablbal ni som har varit med om detta förstår, och ni som inte varit med om detta förstår troligtvis inte. men hur som helst.
att då vara tjurig till mig, att något går ut över mig, de tar 10gånger så stor skada som på en " fullt-normal-frisk-fungerande" människa. så att då ta ut aggretioner över mig är som om att ni vill att jag ska må dåligt.
å att vilja att någon människa mår dåligt, de är ju också helt jävla sjukt... iallafall i min värld.
min värld fungerar så att, man behandlar andra som man själv vill bli behandlad.
så att om någon överhuvetaget säger att jag bedandlar " mig "(dig) dåligt. de är ju asså. aa tror inte ens jag behöver förklara nå mer, tror ni förstår ganska bra.
jag orkar inte mycke mer på många fronter, min energi och all kraft är snart slut.
jag är nära på att ge upp, helt å hållet. inte mitt liv. men allt annat.
gråter minst en gång per dag. de är inte så jävla kul.
å om ni undrar så ska jag gå å gråta mig till sömns nu.
hoppas er lördagkväll har varit trevlig annars.
hörs
bakade pepparkakshus idag. detta är sebbans sida av huset....
ooch de där är miin.
godnatt!
jag hatar folk för att dom inte accetperar mig för den jag är, och jag hatar att ingen tror mig, jag hatar att ingen förstår mig, jag hatar folk som inte ser mig, jag hatar folk som inte bryr sig,
de finns inte en enda kategori jag tycker om just nu ...
jag VET att de är lätt att tro på vad folk säger, och att man oftast litar på den man snackar med, och sedan får man många konstiga blickar över något som egentligen inte ens stämmer,
de är mycke jag vet, och de är mycke jag lärt mig under alla dess fyra jävla år då jag mått som sämst,
de finns en så underbar människa här i livet, å de är min mamma, hon backar upp mig när de gäller precis allt, samtidigt som hon är rättvis, hon hjälper mig, hon försöker förstå mig, hon respekterar mig, hon ställer upp för mig, hon gör helt allt för mig helt enkelt,
å de är så jävla tragiskt att de inte finns fler folk som henne, så jävla sorgligt.
på senare tid har en konstig känsla flygit genom min kropp och huvud, jag är inte dum och jag förstår hintar mycke väl.
de är något som inte stämmer, OCH när de inte stämmer, så går inget rätt, " de är jag som är problemet och jag gör allt fel " vilket bara är fucking bullshit.
OM ni ba visste va jag visste.
allt jag någonsin behövt och vad jag krävt av dom jag pratar med / träffar.
de är att vara framåt, posetiv och glad, för de skulle hjälpa mig så fruktansvärt mycke,
om någon bara förstår hur mycke ett leende på läpparna betyder för mig, och de behöver inte vara någon jag känner, de kan va precis vem som helst.
att se bakåt i tiden, vad man gjort och vad man ångrar, de finns ingen energi till de, och de är ingen ide, därför de är så jävla onödigt, som om de har kommit någon jävla formel " åka tillbaka i tiden " ? nej de har de faktist inte gjort, och just därför...
att vara negativ tar så fruktansvärt mycke på krafterna så de är sjukt. och man kommer inte alls långt med de,
att vara glad skadar ingen som helst. men oftast när man är "o-glad" så skadar de så fruktansvärt många. och DU speciellt MIG, de forsar och allt går ut över mig känns de som, jag är verkligen ingen slagsäck, och jag orkar inte ta mer än vad jag redan har med mig själv och göra med.
just nu är jag fruktansvärt deprimerad, de har nog fanimig knappast varit såhär förut,
jag tar åt mig av ganska så mycke,
jag vänder de mesta till negativt, ser ingen posetiv utväg, och blablbal ni som har varit med om detta förstår, och ni som inte varit med om detta förstår troligtvis inte. men hur som helst.
att då vara tjurig till mig, att något går ut över mig, de tar 10gånger så stor skada som på en " fullt-normal-frisk-fungerande" människa. så att då ta ut aggretioner över mig är som om att ni vill att jag ska må dåligt.
å att vilja att någon människa mår dåligt, de är ju också helt jävla sjukt... iallafall i min värld.
min värld fungerar så att, man behandlar andra som man själv vill bli behandlad.
så att om någon överhuvetaget säger att jag bedandlar " mig "(dig) dåligt. de är ju asså. aa tror inte ens jag behöver förklara nå mer, tror ni förstår ganska bra.
jag orkar inte mycke mer på många fronter, min energi och all kraft är snart slut.
jag är nära på att ge upp, helt å hållet. inte mitt liv. men allt annat.
gråter minst en gång per dag. de är inte så jävla kul.
å om ni undrar så ska jag gå å gråta mig till sömns nu.
hoppas er lördagkväll har varit trevlig annars.
hörs
bakade pepparkakshus idag. detta är sebbans sida av huset....
ooch de där är miin.
godnatt!
Kommentarer
Trackback
