idaschmidt

faaan asså. idag är änu en värdelös jävla äckeldag.
trodde den skulle sluta bra med både trevligt sällskap OCH trevligt sällskap igen, efter de första sällskapet.
verkar som båda har skitit sig, och än en gång så känner jag mig så fruktansvärt bortglömd och obehövd.
klandrar ingen, jag är väl fan emo som vanligt, blir lessen för minsta typ.
men endå så jävla jävla värdelöst.
vad gör man åt de här?
dum som man är så gör man inget annat än å sitta å vänta å hoppas på de bästa.
för OM man nu skulle träffa någon så vill jag inte vara the bad guy och säga att man inte kan ses.
å de har ju sitt pris, de är jag som blir den utsatta istället för att utsätta någon,
frågan är då om de är bra eller dåligt...

orkar fan inte ens tänka förtillfället.
de här är de enda jag gör.
mår dåligt, litar alldels för mycke på folk, mår dåligt  och mår dåligt.

vadå ska man börja misstänksamma varenda jävel och börja med reservplaner?
asså sånt gjorde man lågstadiet-högstadiet, känns som jag är föör långt bort därifrån,
känns nästan löjligt, OCH då är man ju där igen, ger förhoppningar till någonannan och sen " avbokar " man mötet. eller är de jag som tar de för hårt?

kan någon snälla hjälpa mig att tänka ?
orkar fan inte. jävla bögskit.
ska försöka roa mig med något annat istället för att skriva. jävla värdelöst asså.. fan