idaschmidt

varför kan jag inte få va glad för ?

igår va jag skitglad.
dagarna innan har de varit sisådär imellanåt pissdåligt...
idag har de ramlat ganska så pladask igen.

känner mig inte uppskattad från någon förutom min familj,
och crippa igår, haha de va verkligen kul!!

vet inte vad som håller på å hända med sebastian,
de är så tillochfrån och så upp ochner om jag får säga min mening,
vet inte om jag är emo nu för att jag tycker de va länge sen vi sågs,
jag menar  vi är endå ett par och JAG vill iallafall träffas så mycke som möjligt, för de vill ALLA när man är kär.
att vara ifrån varandra i 3 dagar, om man går ifrån att vara inprencip varje dag, så JA de är jobbigt och svårt.
men de kanske behövs? och se om man saknar varandra, hur man känner för varandra när man ses osv.
kanske blir de värsta bombpuffen och blir skitbra, eller så blir de grinirier och andra sura miner?
asså de vet man aldrig,
hur som helst har de varit hit ochdit lite mycke på sånt endå på senare tid,
de enda jag vill se de är tänder, och ett leende på läpparna,
mer än så begär jag inte, för de är något som verkligen får mig glad.

älskar han jätte mycke, och de är jobbigt att inte kunna få visa de eller få den kärlek själv, som jag behöver..

hade nog tagit allt detta myckemycke bättre om jag hade mått på prima toppen.
just nu är jag ju ganska så deprimerad och massa annat skit som jag inte ens orkar prata om

skönt å skriva lite, och jag vet inte hur mycke av de jag skrev nyss som jag menar.
men aa.
finns ju vissa grejer som iallafall skulle kunna funka så himmlans mycke bättre.

pussssssss


och fuck alla som inte tycker om mig, jag är en jävla bra människa bara man ger sig fan på att lära känna mig.